3 dagar kvar och sedan ska jag vara ledig i 1½ vecka! Fantastiska ledighet, du är så välkommen!
Är återigen på benen efter senaste krassligheten. Två veckor efter förra feberperioden drabbas jag återigen av feber och ont i halsen, denna gången visade det sig vara halsfluss. Ja, jag åker väl på det mesta just nu! Synd om mig när det ekar tomt i plånboken efter 2 karensdagar och 4 sjukdagar - BLÄ! Kan någon ge mig lite extra pengar, snälla snälla snälla ( ber fint och blinkar lite med ögonen).
Abris är nu ett minne blogg, en epok av mitt liv som lagts till i mitt erfarenhetsregister. Jag kommer sakna mina ungar, massor kommer jag sakna dem. Fäster mig så lätt vid barnen, äldre kollegor säger att det där går över men jag som är lite blödig känner saknad och tomhet. Men det är väl som mina kära kollegor säger, barn kommer in i ens liv och sedan lämnar de en och växer upp. - De glömmer dig lika fort de går ut genom dörren, du betyder inget för dem efter ett tag. Sa en kollega till mig. Men jag vill så gärna tro att jag satt någon form av avtryck på de barn jag möter, att jag givit dem något som de kan bära med sig genom livet. Jag kommer själv ihåg personer som jag mött när jag var liten, några av mina fröknar/lärare har påverkat mig och format mig till den jag är idag.
- På förskolan var det fina Elise, min trygghet på förskolan, min mentor. Alltid när det var dags att lämna presenter ( även om det var gemensamt till alla fröknar) så var det Elise som fick ta emot dem. Fina Annika, som jag haft förmånen att sedan arbeta tillsammans med när jag vikarierat.
- I skolan mötte jag under mina första år Pia och Margareta, kommer aldrig glömma lektionerna med Ja Duger och Jante, H-boken med spännande uppdrag eller alla de pjäser och sångstunder vi hade. Sedan när jag började i fyran var det Göran som tog över, en lång och smal lärare med mustasch som jag hade enorm respekt för. När han undervisade i religion satt klassen som ljus och lyssnade på allt spännande Göran hade att berätta, alla platser han hade besökt - Jag önskar att jag kommer vara lika inspirerande som honom när jag får möjligheten att undervisa i religion ( Göran väckte mitt intresse och jag har genom min utbildning fått ytterliggare erfarenhet.) Sedan var det högstadiet och vi fick en fantastisk lärare vid namn Nina - vilket energiknippe och vilken lärare, hård men rättvis, sträng men kärleksfull! Under gymnasietiden fick jag träffa lika många begåvade och inspirerande lärare som jag mötte lärare som inte nådde ut. Ragna, min dramalärare, kommer jag alltid att bära med mig i hjärtat och tro det eller ej men min mattelärare Katrin ( som jag inte var så förtjust i då) kommer även hon att följa med mig - hon var sträng men brydde sig ändå alltid och än idag när jag möter henne så frågar hon vad jag håller på med just nu.
- Sedan har jag ju såklart alla lärare som jag mötte under mina två musikalår ( fast då var jag i och försig vuxen), Lenni - fina, underbara du! Mia - Respektingivande, hård men med ett hjärta av guld. Helena - fina, fina Helena! Malin - Gjorde underverk med min sångröst, saknar hennes galna utrop om att sjunga med könet. Martina - Min lugna och goa balett/jazz/stepp fröken, vilken vacker dansare och fantastisk pedagog. Stefan - vilken kille! Jonna - spralliga extradans fröken!
Som sagt, jag minns mina fröknar/lärare och alla har de påverkat mig på ett eller annat sätt och jag kan egentligen bara säga TACK för att ni inspirerat och påverkat mig att lära och föra mig mot den person jag är idag.
Detta blev ett minnenas inlägg och är kanske inte alls intressant för er att läsa :-) Till hösten går jag en ny förskola och nya barn till mötes, äldre barn denna gången, nya barn att lära känna, nya barn som kommer ta en plats i mitt hjärta. Dessa barn som efter bara ett år går vidare mot skolans värld och nya inspirerande pedagoger.
I hopp om att jag gjort ett litet avtryck hos någon säger jag nu God natt!
~Emma~
0 kommentarer:
Skicka en kommentar